itisourlife

Det känns som om jag har gråtit flera liter de senaste dagarna. Nu är grundskolan slut. Vi hade fotbollsturnering igår, min klass vann förståss alla matcher utom en (oavgjort pga handikappsystemet och en usel domare). Efter lärarmatcherna hade vi vattenkrig, vi fick hälla på varandra och dränka lärarna. Hur kul som hällst. Senare på kvällen hade vi bal, tänk att det faktiskt var våran bal! Träffade våra första lärare, vi hade dem för nästan tio år sedan. Vi åt god middag och lyssnade på flera underbara tal av lärare, elever rektorer och kvällens tostmaster: Christian. Många skratt och många tårar. Efter maten dansade vi till tolv på natten.
Idag på avslutningen har vi settat och lyssnat på gråtfärdiga sångare, det snyfftande elevrådsordförandet och rektorer som (kanske) upprepade fjolårets tal... Det vat stependieutdelning och till min glädje fick jag stependiet för både bild och svenska. Jag har länge hoppats på att få i svenska men det är dumt att ta någonting förgivet. Dessto gladare blev jag när de faktiskt ropade upp mitt namn. Jag fick ett diplom med en jättefin motivering, sex stycken böcker och femhundra kronor. En av böckerna handlade om retorik, min akilleshäl innom svenska förutom stavning, så jag antar att det var min svenskalärare som hade handplockat böckerna...
Vi skrev också på korten från balen om varje person. Alla i klassen hade skrivit väldigt fina saker till mig, det värmer verkligen.

Tillslut gick vi omkring och kramade varandra, sa hejdå och hällsade alla lycka till. Tårarna bara välde fram.