itisourlife

Jag vet inte varför men det värkar som att jag är farlig...

Alla som känner mig skrattar säkert, för er som inte känner mig kan jag säga att jag är 150cm lång och väger ungefär 40kg. Inte så läskigt.

Jag vet inte om jag har berättat det här men förra året (i 9:an) satt jag själv vid mitt bord så jag hade fötterna på stolen bredvid. Plötsligt frågade min kompis bakom mig om en ANNAN klasskompis kunde få låna stolen. Jag blev ganska förvånad och kollade på honom. Ja, han stod precis bredvid. Varför kunde han inte fråga själv?

Mitt svar: Nej.

Han gick och hämtade en annan stol.

Jag som annars är så snäll vill inte låna ut en stol som inte ens är min... Tja, det var hans eget fel för att han inte frågade själv. Jag och mina kompisar fick i alla fall ett gått skratt.

Ni knske undrar varför jag tar upp det här nu, jo idag hände en liknande sak i skolan. Vi skulle sitta i grupper och ann
alysera en novell. Jag satte mig på någon killes plats för att hans stol var närmast och han var inte i min grupp. När vi var klara med analyserna skulle vi bytta tillbaka, tyckte någon. Själv tyckte jag att det var ganska onödigt. I alla fall kom den här killen och ställde sig bakom mig och bara stirrade. Kunde han inte bara be mig att byta plats? Tydligen inte. Hade jag inte sett honom skulle jag inte inte ens bytt plats.

Nå, är jag så läskig att man inte ens kan fråga om en stol? Eller om jag kan flytta på mig?

En bild på en stol för att... jag vet inte. Det kändes bara som att det behövdes