Tiden går så fort
Nu har det varit jul och nyår och jag har inte bloggat på evigheter.
Första terminen i gymnasiet är över!!! Det har gått otroligt fort och det har krävts mycke hårt arbete, eller kanske inte så hårt om jag faktiskt hade börjat med jobben i tid. Tja, det får jag tänka på i framtiden...
Undet lovet har jag skrivit mycket (men inte på bloggen) och det har varit kul, har avslutat några projekt och börjat med några andra. Det bästa som finns är när man får insperation efter en lång writblock. Jag skriver lite fanfictiona nu och håller på och översätter dem till engelska.
Jag har ett par betareaders (som rättar gramatilk och ger feedback.) en av mina klasskompisar och två som jag inte känner men som är från engelsktalande länder. Det är lite lustigt för min kompis hade markerat mer fel än en av de engelsktalande. Jag väntar fortfarande på att den sista ska skicka tillbaka rättat och är lite irriterad för det har gått tre dagar. SÅ lång tid kan det inte ta (de tog de andra ett par timmar) och texten var inte ens lång.
Jag kommer nog inte be henne beta igen, men hur ska man säga det till henne?
Jag och min lilasyster fick the Sims3 övernatuligt i julklapp, så vi har spelat det mycket också. Väldigt kul, särskilt eftersom vi båda gillar att läsa fantasy. Mycke roliga grejer kom med och det är kul att kunna vara vad man vill, som vampyr, häxa eller älva.
Jag fick också akvarelfärg (profsig vattenfärg) och har exprementerat lite med de.
På tisdag börjar skolan igen, ännu en termin att överleva. Men först ska jag mötta upp några kompisar.
Imorgon (söndag) ska jag till sjömuseet (tror jag att det var) för att kolla på en tatueringsutstälning, där de visar gamla modeler som ankare och sånt. En kompis älskar tatueringar och jag tyckte det lät coolt så jag erbjöd mig at följa med.
Sen på måndag ska jag mötta upp mina kompisar från kinesiskan. Vi ska ätta någonstans och sen får vi se vad vi hittar på.
Men det verkar som en bra början på kommande termin och kommande år.
Bara för att jag inte har skrivit på länge får ni se lite av min bucketlist (jag har intet nyårslöfte)
Tre dagar kvar och Asia Club
Tisdagen är förbi, med naturkunskapsprovet avklarat!
Provet gick ganska bra, matten går bra (min klass är ganska dåliga så jag verkar bra i jämförelse, haha).Vi har fått "mattegrupper" som är gjorda utifrån vilken nivå vi ligger på och vart vi vill komma. Jag är i grupp med två killar, båda ganska bra, och en tjej som nästan aldrig är där. Enda problemet är att en av killlarna är mycket snabbare än vi andra och han räknar anorlunda från mig också så jag hänger inte riktigt med. Vi har snart läxförhör i matte Mandarin funkar men det är muntligt prov på fredag så jag är lite nervös.
Sen hade vi svenska och vi pratade lite om våra novellanalyser som vi gjorde för ett tag sedan. Vi satt i skolan i ett par timmar och skrev och jag visste att det hade gått uruselt, jag var på dåligt humör och hatade svenskaläraren just då. Men tydligen hade det gått ganska bra för mig eftersom hon läste upp min analys för klassen. Blev ganska förvånad för jag hade förväntat mig få E, högst D, på det men jag tar gärna beröm.
Det var lite lusstigt för killarna i min mattegrupp fick också sina analyser upplästa...
Jag nämnde min kompis från mandarinen tidigare, Angie, som är från Hongkong. Som sagt vill hon starta upp en förening, för asiater...? Vi vet bara inte vad vi skulle göra där. Kolla på asiatisk film? Äta asiatisk mat? Och vilka skulle få vara med, asien är ju GANSKA stort? Jag vet i alla fall en sak vi skulle kunna göra: Gå på utförsäljning!!!
Jag var vid plattan inne i stan för att köpa block och gick in på JC för de hade rea (de ska göra om eller renovera plattan så alla butiker behövde stänga ner).
Kan ni tänka er, det var nästan bara asiater där!!!
Massor med språk man inte fattade något av, det var förvånansvärt kul. Jag stannade där längre än jag hade behövt bara för skojsskull.
Tillbaka till ämnet. Det finns i alla fall några asiater (med asiater menar jag östasiater) i vår årskurs. Tjejen som gick på mandarin förut (från sam. och är från Vetnam). En kille som är halv thai (eller taiwan, minns inte) från mandarin. Två tjejer från min estetiska (bild), en av dem är från Kina. En tjej från Angies klass och till sist en tjej från min klass som också är adopterad från Kina (vi pratar inte så mycket med varandra för vi är väldigt olika).
Vi får hoppas att det blir en förening.
Sedan september?!
Ja, det senaste inlägget var i September. Jag har inte riktigt haft lust till att blogga men jag har inte försvunnit helt.
Några highlights:
- Kinesiskan: Jag vet inte om jag har sagt det redan men kinesiskan har verkligen blivit mitt nya favoritämne! Nästan alla lektioner har varit kul hittils och jag lär mig mycket. Jag gillar min lärare Liu laoshi, väldigt snäll men kan bli lite förvirrad ibland. Hon pratar mest engelska och mandarin så vi har mandarinlektioner på engelska. Trotts att det sägs att det är ett svårt språk känner jag mig riktigt taggad inför lektionerna och medan alla andra suckar och säger något i stil med "åh nej, franskaprov" sitter jag bara och längtar till min språklektion.
- Mina kompisar: Jag umgås i princip bara med halva klassen, den andra halvar när lite snobbiga, men jag gillar dem sjukt mycket fast jag bara har känt dem i ett par månader. De är en färgstark bunt människor men vi trivs bra med varandra. Det finns några riktigt starka viljor därebland så vi kan få några riktigt intressanta diskutioner ibland. Tyvär saknar jag fortfarande min gamla klass, särskilt under lektionerna för min förra klass var oftast tysta.
- Mina kompisar från kinesiskan: Ja, jag skilljer faktiskt de jag umgås med. Låter det elakt eller konstigt? Tja, det får det lov att göra. Jag kom själv till kinesiskan, ingen från min klass gick där (okej en tjej som jag inte pratade med, men hon gick bara en lektion) och jag ville inte sitta där helt själv i tre år. Så jag skaffade nya kompisar. De första jag lärde känna var en tjej och en kille (från samhälle om ni är intresserade). Jag satt tillsammans med dem och pratade lite, mest med tjejen (hon har tyvär bytt till franskan nu). När hon vart sjuk började jag prata lite med killen också (han bytte skola för ett tag sedan). Sen lärde jag känna en annan tjej (ekonomi), som är jätte snäll och kul. Jag hoppas att hon inte slutar för vi pratar uttanför lektionerna också. Hennes föräldrar är från Hongkong och hon vill att vi ska starta en "Asia Clubb", vi får se hur det går...
- Människor: Folkvimlet inne i stan, och framför allt på tunnelbanorna, är väldigt kul att titta på. Du är trotts allt en ibland dem. För ett tag sedan såg jag en riktig storstads unge. Han stod mitt i gången an tunnelbanan, med breda ben och väskanmellan dem. Han pratade i telefonen och rörde sig inte ur fläcken när tåget svängde. Han var kanske sju år och jag fick bitta mig i läppen för att inte brissta i skratt. Här i veckan hörde jag en konversation mellan två förlagsarbetare, och alla som känner mig eller har läst min blogg vet att jag vill bli förläggare. Det förgyllde min morgon att höra hur de pratade om e-böcker, pocketupplagor och noblepristagare.
- Bibliotek: Jag har besökt biblioteket närmast min skola nu (inte skolbiblan, personalen är tråkig där). Det tog ett tag att hitta ingången men det var värt det för jag stötte på en välkänd person där: min gamla bibliotikarie!!! Hon som jobbade på min gamla skola har nämligen bytt och börjat 300meter fråm min nuvarande skola, visst är det sjukt. Jag fick veta av min lillasysters kompis att hon hade bytt arbete så jag skickade ett mail och jag gick dit när hon sa att hon jobbade.Trevligt att träffa trevliga människor!
Just nu är det för mycket läxor och för lite tid. Vad gör jag?
Kollar på Youtubeklipp!!!
Favorit youtubare är WongFu och ISA (internationel secret agents) men det här är ett av mina favoritklipp (Ja, Asias är bäst!!!)
Har alltid trott
... att mitt kinesiska namn har skrivits på ett sätt. Nu visades det att det inte gjorde det. En smärre chock! Tja, kinesiska är ju väldigt komplicerat men ändå. I alla år har vi trott att mitt namn såg ut på ett sätt men inte då.
Man lär sig nytt varje dag.
Man lär sig nytt varje dag.
Är jag så läskig???
Jag vet inte varför men det värkar som att jag är farlig...
Alla som känner mig skrattar säkert, för er som inte känner mig kan jag säga att jag är 150cm lång och väger ungefär 40kg. Inte så läskigt.
Jag vet inte om jag har berättat det här men förra året (i 9:an) satt jag själv vid mitt bord så jag hade fötterna på stolen bredvid. Plötsligt frågade min kompis bakom mig om en ANNAN klasskompis kunde få låna stolen. Jag blev ganska förvånad och kollade på honom. Ja, han stod precis bredvid. Varför kunde han inte fråga själv?
Mitt svar: Nej.
Han gick och hämtade en annan stol.
Jag som annars är så snäll vill inte låna ut en stol som inte ens är min... Tja, det var hans eget fel för att han inte frågade själv. Jag och mina kompisar fick i alla fall ett gått skratt.
Ni knske undrar varför jag tar upp det här nu, jo idag hände en liknande sak i skolan. Vi skulle sitta i grupper och ann
alysera en novell. Jag satte mig på någon killes plats för att hans stol var närmast och han var inte i min grupp. När vi var klara med analyserna skulle vi bytta tillbaka, tyckte någon. Själv tyckte jag att det var ganska onödigt. I alla fall kom den här killen och ställde sig bakom mig och bara stirrade. Kunde han inte bara be mig att byta plats? Tydligen inte. Hade jag inte sett honom skulle jag inte inte ens bytt plats.
alysera en novell. Jag satte mig på någon killes plats för att hans stol var närmast och han var inte i min grupp. När vi var klara med analyserna skulle vi bytta tillbaka, tyckte någon. Själv tyckte jag att det var ganska onödigt. I alla fall kom den här killen och ställde sig bakom mig och bara stirrade. Kunde han inte bara be mig att byta plats? Tydligen inte. Hade jag inte sett honom skulle jag inte inte ens bytt plats.
Nå, är jag så läskig att man inte ens kan fråga om en stol? Eller om jag kan flytta på mig?
En bild på en stol för att... jag vet inte. Det kändes bara som att det behövdes
Gymnasiet!!!
Första dagarna är avklarade! Till viss del har det där nervösa försvunnit, nu när man har träffat alla nya klasskompisar och mentorerna. Nu gäller det bara att kunna hitta i de nya lokalerna...
Alla verkar vara trevliga och även om jag inte är helt på samma våglängd med alla är de i alla fall snälla. Det här första dagarna har mest varit samarbetsövningar och sånt för att lära känna varandra och mycket information.
Alla verkar vara trevliga och även om jag inte är helt på samma våglängd med alla är de i alla fall snälla. Det här första dagarna har mest varit samarbetsövningar och sånt för att lära känna varandra och mycket information.
Sommarjobb
Mitt första riktiga jobb. Jag har hittills bara varit prao så jag hoppas att det här kommer gå bra. I en vecka kommer jag och min kusin att sitta i en fabrik framför en maskin som spottar ut plastbitar. KUL!
Långa dagar blir det också, 6.45-16.30 med en timmes lunch. Hum, jag kanske inte ska klaga för mycket, det är bara en vecka trotts allt. Dessutom tror jag att det ger ganska bra bettalt och någonting att sätta upp på CV.
Ännu en sak som är helt nytt är att jobbet är i Småland, så jag kommer att få åka ner själv. Jag har släktingar där och jag kommer att jobba med min kusin (hon är jämngammal med mig). Så sent som i igår fick jag reda på att det har diskuterats att vi ska bo ensamma i hennes familjs hus medan resten av familjen är i deras sommarstuga.
Tja, det blir en interisant vecka.
EDIT: min kusin fick 65kr/h (typ 2'600 i veckan) men jag kommer kanske att få litte mer för att jag har fyllt 16 (hon fyller i oktober)
BV*
*Barnens Vänner - min adoptionsbyrå
Igår var vi på BVs årsmöte. Mycket trevligt, även fast det inte var så många som det brukar vara där.
Jag satt med på möttet, vilket jag ångrar. Kunde lika gärna låttit pappa sammanfatta efteråt för jag förstod ändå inte särskilt mycket.
Föreläsningen var dessto mer interesant. Föreläsaren, Mary Juusela, är författare till boken "Adoption- banden som gör oss till familj" och baserade föredraget på den. Riktigt bra!
Igår var vi på BVs årsmöte. Mycket trevligt, även fast det inte var så många som det brukar vara där.
Jag satt med på möttet, vilket jag ångrar. Kunde lika gärna låttit pappa sammanfatta efteråt för jag förstod ändå inte särskilt mycket.
Föreläsningen var dessto mer interesant. Föreläsaren, Mary Juusela, är författare till boken "Adoption- banden som gör oss till familj" och baserade föredraget på den. Riktigt bra!
Din KLANT!!!
Barn nu förtiden har ingen respekt!
På vägen till matsalen i vår skola måste man gå ner för MÅNGA trappor. När jag idag gick ner för den sista trappan och rundade ett hörn kom en pojke och sprang in i mig. Han nådde inte änns till axlarna på mig. Jag tänkte bara "ojdå" men han vände sig mot mig och skrek rakt i ansiktet på mig "DIN KLANT!" ...?
"Äh, det var ju du som sprang in i mig" sa jag och vände mig om och gick.Efter mig skrek han "MUPP!" och "DIN DJÄVUL" Vad var det som jag gjorde så fel?
Vi satt och skrattade åt den där lilla killen resten av lunchen.
Aldrig att vi skulle sktika åt någon niondeklassare när vi änns gick i sjuan! Vad har hänt med respekt för de äldre? Eller respekt i huvutaget? Tja, uppenbarligen var killen inte så smart eftersom han skyllde på mig för att han hade sprungit in i mig...
Antagligen första gången någon sagt djävul till mig. Inte änns min lillasyster säger de till mig.
I klaveret igen
Minns ni för ett år sedan, mitt inlägg om när våran No-lärare klampade i klaveret
http://itisourlife.blogg.se/2010/december/dumt-sagt.html
Nu har han gjort det igen
http://www.boktipset.se/blogg/elinsblogg_128/
Jag som är både adopterad och feminist: sak jag börja ta det personligt?
update: Nä, jag tar de såklart inte personligt. Det var en retorisk fråga
http://itisourlife.blogg.se/2010/december/dumt-sagt.html
Nu har han gjort det igen
http://www.boktipset.se/blogg/elinsblogg_128/
Jag som är både adopterad och feminist: sak jag börja ta det personligt?
update: Nä, jag tar de såklart inte personligt. Det var en retorisk fråga
Vad som förgylde min dag
När min pappa var på väg hem hade han stött på en mamma till två adopterade barn. Han berättade för mig att hon (mamman) hade berömt det jag hade skrivit i BVs tidning! Jag kan knappt tro att det är sant, det förgylde helt klart min dag. Det är faktiskt det första jag får höra från några som faktiskt har adopterat/är adopterade, och jag är väldigt rörd av att det gillade det. Men jag Förstår inte hur de kunde få tag på den tidningen, eftersom de (troligen) inte är med i samma adoptionsbyrå. Någon som har en teori?
Vilket trassel
O tid, lös upp den härvan om det går!
För mig är knuten alldeles för svår.
ur Trettondagsafton, Shakespear
Jag har försökt att maila till Ulrika på BonnierCarlsen om mitt prao-omdöme men kunde inte hitta mailadressen till syon, så att hon skulle kunna kontakta honom. Sen tänkte jag maila syon ifall att han hade omdömet. Men, som sagt, hittade jag inte hans mailadress så jag kunde inte maila till någon av dem.
Men nu hittade jag adressen så jag mailade Ulrika. Jag fick ett autosvar som sa att hon var ledig typ ett år och att hon hade en vikarie. Så jag försökte förklara för vikarien att jag hade praoat hos dem. Sen skulle jag maila till syon och förklara att min handledare antagligen inte skulle svara om han kontaktade henne. Som sagt väldigt rörit. Men jag tror att jag har förklarat för alla om allting.
VÄLDIGT RÖRIGT!!!
djupa andetag, lung...
För mig är knuten alldeles för svår.
ur Trettondagsafton, Shakespear
Jag har försökt att maila till Ulrika på BonnierCarlsen om mitt prao-omdöme men kunde inte hitta mailadressen till syon, så att hon skulle kunna kontakta honom. Sen tänkte jag maila syon ifall att han hade omdömet. Men, som sagt, hittade jag inte hans mailadress så jag kunde inte maila till någon av dem.
Men nu hittade jag adressen så jag mailade Ulrika. Jag fick ett autosvar som sa att hon var ledig typ ett år och att hon hade en vikarie. Så jag försökte förklara för vikarien att jag hade praoat hos dem. Sen skulle jag maila till syon och förklara att min handledare antagligen inte skulle svara om han kontaktade henne. Som sagt väldigt rörit. Men jag tror att jag har förklarat för alla om allting.
VÄLDIGT RÖRIGT!!!
djupa andetag, lung...
uppdatering
Nu var det ett tag sedan jag bloggade och tänkte skriva ett inlägg så att ni vet att jag fortfarande lever ;)
Jag har gjort en upptäckt: 100 meter lycka kommer att släppas 2012. Jag tror inte att jag har nämnt den tidigare eller varför jag är så spänd på boken, så därför gör jag det nu. Det var nämligen den boken, eller manuset, som jag läste i vintras/våras när jag praoade på BC. Visst är det ett snyggt omslag, och jag lovar att alla kommer att älska boken...
För att fortsätta på de senaste inlägget om tidningen kan jag säga att om det är någon som vill läsa är den kan jag maila det till er sen (när jag får tillfälle) om ni lämnar er mailadress vid komentarerna för jag kommer nog inte att lägga ut allting som jag skrivit här på bloggen.
Det är mest för att jag inte vill att vemsomhällst ska läsa det. Jag vet att det låter dumt med tanke på att de har publecerats i tidningen men det är ganska personliga saker som jag har skrivit om. Det spelar faktiskt ingen roll att någon tycker att det är dumt för jag kommer ändå inte att publecera det här :P.
Eftersom jag troligen inte kommer att blogga den 19juli skriver jag det nu
GRATTIS ELISE, 15 ÅR!!!
Tidningen
Nu äntligen har den kommit!!!
Jag fottade framsidan och uppslaget, även om bilderna inte blev de bästa.
Glad midsommar
varför jag blev feminist
Jag blir självklart väldigt irriterad när orättvisor förekommer i skolan, typ att tjejer skulle vara sämre på bränboll(även om vi var det). Eller det gammalmodiga sättet att tänka, typ att flickor har rosa och pojkar har blåt.
Men om man ska se saker från ett större perspektiv finns det saker som är värre. När ni har läst det här kommer ni att förstå vad jag menar som jag har hittat här.
Vem sa att Sverige var gämställt?
”Jag vill bara ge ett annat perspektiv på hur en pedofilrättegång i dagens Sverige kan gå till. Det är enligt min erfarenhet inte alltid som pedofilen anklagas på flera plan och döms av såväl anhöriga, domare och advokater, utan tvärtom hålls om ryggen av domaren och ges rättigheter och privilegier som de anhöriga och offren inte åtnjuter. Min då treåriga dotter utsattes, tillsammans med fyra andra barn, för sexuella övergrepp av vår dåvarande granne.Domaren inledde rättegången med att påtala vikten av att det inte fick bli en hätsk stämning gentemot den åtalade och manade till lugn i rättssalen. Allt gott och väl så långt. Sedan spårade dock allting ur rejält. Den åtalade började vid flera tillfällen gråta, och då fick vi ta långa pauser så att han kunde samla sig igen. En morgon var han så uppriven att han hade svårt att svara på frågorna och då övergick domaren i stället till att fråga hur han mådde och vad han hade ätit till frukost! När sedan vittnesmålen från barnen skulle visas på video, fick alla anhöriga gå och sätta sig i ett pyttelitet rum, där vi nästan satt på varandra. Anledningen var att den åtalade inte ”klarade av” att vi var i samma rum. Av förklarliga skäl var jag vid tillfället så upprörd att jag inte kom på tanken att påtala det felvända i detta. När rättegången till slut avslutades frågar domaren om den åtalade hade något han ville säga. Han sa att han ville be alla om förlåtelse under ett evigt snyftande. Vi som anhöriga fick dock ingen möjlighet att säga något, utan var tvungna att sitta där och ta emot en ursäkt som jag definitivt inte ville ha. Jag hade i alla fall velat ha möjligheten att replikera och säga att jag ALDRIG kommer att förlåta vare sig honom eller mig själv för vad han har gjort mot min dotter."
Men om man ska se saker från ett större perspektiv finns det saker som är värre. När ni har läst det här kommer ni att förstå vad jag menar som jag har hittat här.
Vem sa att Sverige var gämställt?
”Jag vill bara ge ett annat perspektiv på hur en pedofilrättegång i dagens Sverige kan gå till. Det är enligt min erfarenhet inte alltid som pedofilen anklagas på flera plan och döms av såväl anhöriga, domare och advokater, utan tvärtom hålls om ryggen av domaren och ges rättigheter och privilegier som de anhöriga och offren inte åtnjuter. Min då treåriga dotter utsattes, tillsammans med fyra andra barn, för sexuella övergrepp av vår dåvarande granne.Domaren inledde rättegången med att påtala vikten av att det inte fick bli en hätsk stämning gentemot den åtalade och manade till lugn i rättssalen. Allt gott och väl så långt. Sedan spårade dock allting ur rejält. Den åtalade började vid flera tillfällen gråta, och då fick vi ta långa pauser så att han kunde samla sig igen. En morgon var han så uppriven att han hade svårt att svara på frågorna och då övergick domaren i stället till att fråga hur han mådde och vad han hade ätit till frukost! När sedan vittnesmålen från barnen skulle visas på video, fick alla anhöriga gå och sätta sig i ett pyttelitet rum, där vi nästan satt på varandra. Anledningen var att den åtalade inte ”klarade av” att vi var i samma rum. Av förklarliga skäl var jag vid tillfället så upprörd att jag inte kom på tanken att påtala det felvända i detta. När rättegången till slut avslutades frågar domaren om den åtalade hade något han ville säga. Han sa att han ville be alla om förlåtelse under ett evigt snyftande. Vi som anhöriga fick dock ingen möjlighet att säga något, utan var tvungna att sitta där och ta emot en ursäkt som jag definitivt inte ville ha. Jag hade i alla fall velat ha möjligheten att replikera och säga att jag ALDRIG kommer att förlåta vare sig honom eller mig själv för vad han har gjort mot min dotter."
Om några veckor...
... publiceras min artikel i BVs medlemstidning! Jag skickade allt jag skrivit, plus några bilder igår och redan idag fick jag tillbaka ett mail. Det började med:
"Vad fantastiskt fint och bra du har skrivit. Jätteroligt att få ha med i tidningen."
Det är alltid kul att få uppskattning!
Nu hoppas jag bara att alla adoptivföräldrar också gillar vad jag har skrivit.
Helt klart värt en kaka...
Deadline!!!
På tisdag ska jag vara klar med artikeln till Barnensvänners tidning. PÅ TISDAG!!! Det är sista dagen. Och sen har jag min bildanalys som också måste bli färdig, men redan nu, innan vecka 20.
Mycket skrivande blir det tydligen den här helgen, men så länge jag kan hantera det går det bra.
Kom just på att jag har lånat en bok från skolbiblioteket, "Arvet" av Rachel Ward, som antagligen ska vara uttläst innan skolavslutningen. Eftersom min mamma också vill läsa den kanske jag får låna den över sommaren...
Årsmötet
Igår var jag och min familj på barnensvänners årsmöte. De var ganska kul, fick träffa en familj som vi åkte till Kina med när vi hämtade min lillasyster. Pratade också lite med Mona som skriver medlemstidningen.
Det var jätte fint väder så vi gick lite i bläckhornsparken (stavning?) som ligger precis bredvid. När vi kom hem var jag jätte tröt. Hela dagen var jag pig men när jag kom hem försvann all energi.
Snart ska jag till Elise eller Hannah för att filma till deras film som de gör för engelskan. Eftersom de bara är två personer blev jag deras förstahands alternativ att sätta bakom kameran.
Jag har nu, kanske troligen, bestämt mig för vilken bild som jag ska jobba med på bilden...
Det var jätte fint väder så vi gick lite i bläckhornsparken (stavning?) som ligger precis bredvid. När vi kom hem var jag jätte tröt. Hela dagen var jag pig men när jag kom hem försvann all energi.
Snart ska jag till Elise eller Hannah för att filma till deras film som de gör för engelskan. Eftersom de bara är två personer blev jag deras förstahands alternativ att sätta bakom kameran.
Jag har nu, kanske troligen, bestämt mig för vilken bild som jag ska jobba med på bilden...
Projekt X
Allting som jag katigoriserar som Projekt X ska handla om mina större projekt.
Just nu har jag två saker för mig: lektör och en artikel
Lektör: Jag sökte ett sommarjob på min underbara praoplats: bonnier carlsen. Tyvär skickade Ulrika, som jag mailar med, tillbaka att de inte har sommarjob. Däremot erbjöd hon mig ett lektörarbete!!! Jag ska då läsa manus åt dem och sen säga var jag tycker om dem. Hon har inte svarat på mitt senaste mail där jag tackar ja men det gäller att ha lite tålamod.
Artikeln: Jag har också mailat till Barnens Vänner, min adoptionsbyrå, och kommenterat deras medlämstidning. Som svar fick jag att jag gärna fick skriva någonting som de kunde tamed i tidningen. Jag har bara börjat att skriva än. Jag gav också Mona, som jag mailar med, mitt nummer och förra tisdagen ringde hon för att prata om artikeln. Vi ska också träffas på BarnensVänners årsmöte.
Just nu har jag två saker för mig: lektör och en artikel
Lektör: Jag sökte ett sommarjob på min underbara praoplats: bonnier carlsen. Tyvär skickade Ulrika, som jag mailar med, tillbaka att de inte har sommarjob. Däremot erbjöd hon mig ett lektörarbete!!! Jag ska då läsa manus åt dem och sen säga var jag tycker om dem. Hon har inte svarat på mitt senaste mail där jag tackar ja men det gäller att ha lite tålamod.
Artikeln: Jag har också mailat till Barnens Vänner, min adoptionsbyrå, och kommenterat deras medlämstidning. Som svar fick jag att jag gärna fick skriva någonting som de kunde tamed i tidningen. Jag har bara börjat att skriva än. Jag gav också Mona, som jag mailar med, mitt nummer och förra tisdagen ringde hon för att prata om artikeln. Vi ska också träffas på BarnensVänners årsmöte.
Dumt sagt av en okänslig lärare
Idag har varit en ganska bra dag, även fast jag har stört mig på vissa saker. En av de är våran NO-lärare.
Vi såg på en film där de pratade och intejuvade nobellpristagarna. Ett pris gick till till han som uppfan provrörsbefruktnign, efter jag vet inte hur många år. Hur som hellst sa läraren att "de får man ju ha vilka åsikter som hellst om. Man får tycka att om man inte kan få barn själv får man skylla sig själv. Nej juste det var ju min åsikt". HANS ORD INTE MINA!!!
Hur korkat sakt var inte de? Han hade nog inte räknat med att det råkade sitta ett provrörsbarn i klassen: Clara. Jag vet inte om det finns fler i klassen än Clara. (Clara, om det inte är okej att jag skriver ditt namn får du säga de.) Jag tror inte att han någonsin har pratat med föräldrar till provrörsbarn om den saken, eller någon som inte kan få barn även fast de har provat. Det är en väldig kränkning mot barnet, föräldrarna och även släkt och vänner.
Min mamma försökte få provrörsbarn tre gånger och, i efterhand ganska uppenbart, ingen av gångerna lyckades. De förklarar varför mina föräldrar adopterade, vilket är min förljdfråga till min okänslige NO-lärare: vad tycker han om adoption? Nä, jag vet att han inte kommer att svara på de, i alla fall inte på våran blogg.
På tal om min mamma, när jag berättade de här för henne fick hon inte de bästa intrycket av min NO-lärare.
Elin
Vi såg på en film där de pratade och intejuvade nobellpristagarna. Ett pris gick till till han som uppfan provrörsbefruktnign, efter jag vet inte hur många år. Hur som hellst sa läraren att "de får man ju ha vilka åsikter som hellst om. Man får tycka att om man inte kan få barn själv får man skylla sig själv. Nej juste det var ju min åsikt". HANS ORD INTE MINA!!!
Hur korkat sakt var inte de? Han hade nog inte räknat med att det råkade sitta ett provrörsbarn i klassen: Clara. Jag vet inte om det finns fler i klassen än Clara. (Clara, om det inte är okej att jag skriver ditt namn får du säga de.) Jag tror inte att han någonsin har pratat med föräldrar till provrörsbarn om den saken, eller någon som inte kan få barn även fast de har provat. Det är en väldig kränkning mot barnet, föräldrarna och även släkt och vänner.
Min mamma försökte få provrörsbarn tre gånger och, i efterhand ganska uppenbart, ingen av gångerna lyckades. De förklarar varför mina föräldrar adopterade, vilket är min förljdfråga till min okänslige NO-lärare: vad tycker han om adoption? Nä, jag vet att han inte kommer att svara på de, i alla fall inte på våran blogg.
På tal om min mamma, när jag berättade de här för henne fick hon inte de bästa intrycket av min NO-lärare.
Elin
